Universitet - tusenårig institution som måste värna sin frihet

I dagens demokratier tar vi för givet att universiteten ska bidra till ett öppet samhälle där fakta och argument står i centrum. Men så har det inte alltid varit.

– Universiteten har under merparten av sin historia levt och delvis frodats i odemokratiska samhällen. Det gäller även idag, till exempel i Kina, säger Johan Östling, professor i historia vid Lunds universitet som har forskat mycket om kunskapens plats i samhället.

Och universitetens frihet begränsas nu också i en demokrati som USA, där Trump-administrationen vill styra över vad universiteten ska forska och undervisa om. 

Även i länder som Ungern och Polen har den statliga kontrollen över landets lärosäten skärpts. I Ungern tvingades till exempel Centraleuropeiska universitetet CEU lämna landet efter nya krav från regeringen, något som har kritiserats av EU-domstolen.

Kan det komma en liknande utveckling i andra europeiska länder?

– Den europeiska finansieringsmodellen skiljer sig från den i USA, där universiteten i högre grad är privatfinansierade. Här är vi betydligt mer beroende av statliga pengar. Det gör oss mer motståndskraftiga eftersom det finns en långsiktighet och ett rättsligt skydd som är starkare. Men vi blir också mer sårbara. Om staten ändrar kurs finns det få andra finansieringskällor, säger Johan Östling.

Sverige har dessutom ett svagare juridiskt skydd än många europeiska länder när det gäller hur den akademiska friheten är reglerad. Som statliga myndigheter leds lärosätena därtill av rektorer som utses av regeringen. Regeringen utser också ordförande och majoriteten av ledamöterna i universitetsstyrelsen.

– Så det är lätt att se att en svensk regering har rätt stora möjligheter att begränsa friheten om den skulle vilja det, säger Johan Östling. 

Svensk autonomi – stark tradition, svagt skydd

Just nu pågår en statlig utredning för att stärka den akademiska friheten i Sverige. Bakgrunden är att många universitetsanställda upplever hot mot den akademiska friheten, främst på grund av politisk styrning, finansieringsmodeller och en upplevd åsiktskorridor. Denna utredning fokuserar på att skydda den individuella friheten för forskare och lärare, men regeringen ska även utreda styrelseformerna för lärosätena.

Johan Östling ser gärna en tydligare rättslig reglering som skapar mer genuin autonomi.

– En del jurister och andra har funderat på om myndighetsformen skulle kunna ersättas av motsvarande modell som vi har för domstolarna, som ju har en högre grad av självständighet, men som fortfarande är statliga. Jag vet inte om det är gångbart, men det är någonting som borde finnas med i en framtidsinriktad diskussion. Och det är viktigt att se över styrelseformerna medan vi har relativt välvilliga statsmakter. Det kan komma andra tider, och det amerikanska exemplet visar att saker och ting kan hända ganska snabbt.

Akademisk frihet ändras genom historien

Det har funnits olika former av avancerad utbildning sedan flera tusen år, men man brukar datera det första universitetet till Bologna år 1088. Det, liksom universitetet i Paris, blev tongivande under medeltiden. 

Här lades grunden till vad som länge kom att prägla ett universitet: självbestämmande över undervisningens form och innehåll, egen jurisdiktion (domsrätt) och fasta kursplaner och examensgrader. Redan från början hade universiteten alltså betydande frihet. 

– Under medeltiden och fram till 1700-talet hade universiteten som institution viss autonomi, till exempel genom den egna jurisdiktionen. De hade också ett visst ekonomiskt oberoende genom avkastning från egna jordegendomar, säger Johan Östling, som 2024 kom ut med boken Kunskapens stora hus. Huvudlinjer i universitetets historia.

Samtidigt som universitetet kunde döma människor och styra över den egna ekonomin hade kyrkan ett starkt inflytande över vad man undervisade om.

 – Universitetens akademiska frihet var alltså begränsad till själva institutionen. Den individuella friheten för lärare och studenter kom på allvar först under 1800-talet. Men även då fanns det begränsningar eftersom det var ett fördemokratiskt samhälle på många sätt, säger Johan Östling.

Universitet i ständig förändring

Fram till 1800-talet ägnade sig universiteten huvudsakligen åt undervisning, där man främst förmedlade gamla sanningar. Under upplysningstiden på 1700-talet – som betonade förnuft, vetenskap och praktiska framsteg – växte vetenskapliga akademier fram utanför universiteten vilka riktade in sig på empirisk forskning och naturvetenskap. I jämförelse framstod universiteten som gammaldags och konservativa.

– Det skedde emellertid en vitalisering av universiteten under tidigt 1800-tal genom spridningen av den tyska Humboldt-modellen, där forskning blev centralt. Om inte det hade skett hade nog universiteten inte haft så mycket att erbjuda det moderna samhället, säger Johan Östling.

Så trots att den ursprungliga universitetstanken har levt kvar har det varit avgörande för universiteten att förändras i takt med samtiden. 

Expansionen har nått en gräns

Universiteten har expanderat kraftigt i Sverige och världen sedan 1950-talet. Men Johan Östling tror att de svenska universiteten har nått en gräns.

– Det innebär inte nödvändigtvis att vi kommer krympa ihop och bli obetydliga, men vi kanske måste överväga vad som verkligen ska finnas och göra en del svåra prioriteringar, säger Johan Östling. 

Han tycker att det finns all anledning att blicka mot länder som Danmark, där man ser tendenser på ett skifte från bred akademisk utbildning mot yrkesutbildningar, och England, där undervisningsavgifter och finansieringspress ökar. 

– Där sker förändringar som onekligen kan vara lite oroande. Men det behöver inte vara enbart negativt att koncentrera resurser och försöka effektivisera och prioritera.

Behöver vi vara oroliga för universiteten i Sverige?

– Som historiker vill jag påminna om de långa linjerna och att universiteten har överlevt många samhällssystem och kriser, och då tror jag att det finns stort hopp om att universiteten i Sverige kommer att leva kvar i välmåga. Det kommer fortfarande att krävas högre utbildning för de flesta typer av kvalificerade arbeten. Och jag tror att svensk forskning kan utvecklas mycket genom de europeiska samarbeten som har vuxit fram på allvar de senaste 10–15 åren, säger Johan Östling.

Samtidigt är stora förändringar att vänta.

– En del blir smärtsamma, men långt ifrån alla. Universiteten måste anpassa sig när samhället genomgår stora förändringar inom till exempel digitalisering och kunskapens plats i samhället. Men vi måste också hålla kvar de långsiktiga perspektiven och grunduppdraget – att fritt söka efter kunskap och att fritt förmedla kunskap – som ju på många sätt har varit densamma genom århundradena, säger Johan Östling.